Förtryckets vardag

Efter terrorattacken mot WTC den 11 september 2001 pekade George W Bush ut Irak, Iran och Nordkorea som ondskans axelmakter. Det rörde sig om ”regimer som ger stöd och skydd åt terrorister”. I maj 2002 lade USAs dåvarande statssekreterare John R. Bolton även Syrien, Libyen och Kuba till listan över skurkstater.

Det är med stora förväntningar som jag öppnar den här reportageboken av Caroline Salzinger, utrikeskorrespondent för Sveriges Radio. Här är en bok som ska berätta om "vardag och vansinne i världens mest stängda länder", vilket för mig låter mycket lockande. Det är inte så många som skildrat hur det är att som svensk komma dit. Och troligen kommer det att dröja innan en annan kan åka dit och uppleva det själv.

För snabbt inser läsaren att det finns stora risker med att åka till dessa länder idag. Salzinger skriver om hur det är att resa och arbeta i dessa skurkstater. Personliga och humoristiska berättelser blandas med affärsmässiga kommentarer och upplevelser.

Till exempel, när världspressen är på besök på ett kärnkraftverk i Iran återberättar Salzinger:

Informationsministeriet har lovat att vi fritt ska få inspektera kraftverksbygget. Som om någon av oss skulle kunna se skillnad på en kärnvapenmissil och ett avloppsrör". "Först känns det bättre när jag inser att jag inte är ensam om min inkompetens. Sedan växer klumpen i magen. Vi /…/ är alla fullständigt bortkollrade. Men det som vi gemensamt kommer att kabla ut härifrån kommer att tas emot som sanningen på tidningar, tv- och radiostationer över hela världen.

Läsaren får följa med till Nordkorea (vilket känns jämförbart med Orwells 1984), se vad som döljer sig bakom slöjor i Iran och uppleva hisnande livsfarliga färder genom öknen.

En annan typiskt episod, även den från besöket vid kärnkraftverket, är när den färska utrikesreportern Salzinger ställer en vågad fråga. Den skämtas snabbt bort och reportrarna från hela världen skrattar som om frågan vore väldigt dum, och Salzinger känner sig bortgjord. Dagen efter ser hon att alla de stora nyhetsbyråerna har använt sig av hennes fråga och svaret.

En del likheter finns med Johanne Hildebrands Blackout. Det är utrikesjournalisternas vardag. Efter en arbetsdagens hamnar man som oftast i hotellbarer, raggningsförsöken som tar vid när frun/mannen är hundratals mil bort. Det handlar om hur cyniska journalisterna blir med tiden. Medan Hildebrand kan koncentrera sig på ett land och stannar en bra tid skrapar Hälsningar från ondskans axelmakter bara på ytan och tidvis flyter de olika händelserna i länderna ihop. Men även det tillhör troligen också utrikeskorrespondenternas vardag och läsarnas uppfattning av händelser i världens förtryckta länder.

KOMMENTERA ()