Skicka Svensson till Texas

Varje svensk borde ordineras en resa över Atlanten. För lite nya intryck. Som socialt och miljömedveten medborgare i världens centrum är det annars lätt att sälla sig till chauvinismens ryggdunkargäng. Visst är vi djurvänner, goda och socialt ansvarstagande medmänniskor och visst har vi, med Mons Sahlins egna ord, ”a system” överlägset de flesta andra. Världens ledare och medborgare vallfärdar till detta socialdemokratins mecka.

I Sverige har den sociala ingenjörskonsten ledd från ovan format samhälle och medborgare under ett drygt sekel. Utan direkt medgivande men utan att protestera har Svensson släppt in statsmakten i sina hem. I få västerländska demokratier har medborgaren så små möjligheter att själv forma och påverka sina egna liv. Därför borde varje svensk, åtminstone under en kortare tid, tvångsdeporteras till vår liberala motpol i väst.

För svensken är det självklart att samhället står berett med fallskärm och livlina då man sjabblat till det. Likaså står samhället redo att ösa pengar över den som på annat sätt inte förmår att underhålla sig själv. Bidrag och allehanda transfereringar finns alltid att tillgå för den som har tillgång till statens bidragsmanual. Daddandet och lallalandet från högre ort får oss att godtroget lämna över våra liv i statsmaktens trygga famn. Svensken får varken anledning eller chans att klara sig själv. Överförmynderiet formar ofria och osjälvständiga individer ovilliga att pröva nytt och ta risker.

På flygplanet över Atlanten hamnar jag lustigt nog bredvid en frispråkig kulturarbetare med en del intressanta infallsvinklar på svensk kontra amerikansk livsfilosofi. Som svensk-amerikan, född och uppvuxen på kulturelitens Söder men senare utflyttad till New York hade han en tydlig bild av skillnaderna länderna emellan.

Svensk kulturpolitik med tillhörande bidrag och arbetsmarknadsstöd kontrasterades mot amerikansk dito. I USA går det inte att som frisk och fullt arbetsför uppbära bidrag till sin försörjning (utan större motprestation än en del pappersarbete vid närmaste arbetsförmedling). Att man som kulturarbetare inte behöver ta konsekvenserna av sitt yrkesval, betraktas som orättvist (mot den som betalar kalaset) och passiviserande (för individen själv).

Medan man i Sverige kallt kan räkna med hjälp från ovan betraktar amerikanen det som självklart att ta ansvar för sitt eget liv. Att få känna att man har inflytande över sin livssituation är något fundamentalt. Och ett misslyckande är lättare att ta om det beror på en själv och inte på att någon byråkrat i statsapparaten ställt till det för en.

Den amerikanska inställningen är sundare än den svenska. Att skapa sitt eget liv, och att ta konsekvenserna av sitt handlande, ger öppnare, mer självsäkra och stolta individer. I detta sammanhang ligger fega och skygga Svenssons i lä.

I borgarnas regeringsförklaring konstateras det att ”Makten ska utgå från människor, och varje medborgare ska ha ett avgörande inflytande över beslut som rör deras liv”. Så, vi skall alltså äntligen få ta ansvar för våra egna liv!

Utmärkt! Ett steg på vägen borde vara att skicka Svensson på studieresa till Texas.

KOMMENTERA ()