Trend och variabilitet i klimat och åsikter
Nr 84, vecka 11 - 2007
av Wibjörn Karlén
H.C. Andersen skrev om en fjäder som blev en höna. Hur är det med dagens klimatdebatt? Många har nog hört om hur forskare, efter det att temperaturen under några årtionden före 1970-talet sjunkit med en 0,3-0,4 oC, diskuterade den snabbt annalkande istiden. Några år senare var den globala uppvärmningen det stora hotet. Visst har det blivit varmare sedan början av 1900-talet och visst har temperaturen stigit under 1990-talet, men är förändringarna i temperatur katastrofala eller en liten naturlig variation? Av den pågående debatten framgår inte att klimatet varit flera grader varmare under de senaste 10 000 åren, att variabilitet inte är något nytt och att de klimatkurvor som visas är ett par små förändringar i en lång rad förändringar.
Vi hör ofta att den globala temperaturen stiger. Detta är säkert rätt men storleken av uppvärmningen är det inte helt enkelt att ange. Hur skall en trend beräknas? I Sverige har temperaturen observerats på ett antal platser sedan 1800-talets andra del. Data för perioden 1890 till 2001 finns 25 kompletta dataserier publicerade av NORDKLIM, en databas utgiven en grupp där väderlekstjänster i de Nordiska länderna samarbetar, för att få fram bra data om förändringar i klimatet i de Nordiska länderna.
Figuren visar årsmedeltemperaturer (blå linje) och 11-årsmedel (röd linje). Dessutom har några extermpunkter markerats. Hur många kunde gissa att årsmedeltemperaturen på 1980-talet var nära nog densamma som i början på århundradet? Eller att det varmaste året före 2001 var 1934?
En beräkning av trenden från dataseriens början visar att temperaturen stigit med ca 0,6 oC/100 år, det vill säga mycket nära den så kallade globala uppvärmningen (cirka 0,7 oC). Hade databasen bara omfattat tiden efter 1930, hade samma beräkning visat en trend på 0,01 oC/100 år och hade dataserien börjat först 1982 hade trenden blivit hela 6 oC/100 år. Vi hör nu ofta att temperaturen är ”över eller mycket över normal”. Delvis beror detta på att den använda ”normalperioden” är de 30 åren mellan 1961-1990, en förhållandevis kall period (svart horisontell linje).
”Den förfärliga uppvärmningen” kan beskrivas på många sätt beroende på i vilket perspektiv, som man ser klimatet!
Sverige är ett litet område i världen. Ett antal granskningar av data visar dock att Sverige beträffande förändringar i temperaturen är ett rätt ett typiskt område. En enskild person har svårt att få fram en global översikt, men en genomgång av de drygt 7000 dataserier, som NASA lagt ut på nätet, visar få stationer med påtaglig uppvärmning utanför storstäder. Observera att de stora utsläppen av koldioxid började först på 1950-talet, det vill säga efter den markanta uppvärmningen under början av 1900-talet.
Klimatet är aldrig stabilt. Vi kan alltid hitta någon period som visar en uppvärmning och vi kan spekulera om orsaken till denna händelse. Det förefaller nog dock som om hävdandet av en markant effekt av ökade mänskliga utsläpp av växthusgaser är ännu ett exempel på där en fjäder blir till en hel höna genom att varje återberättare försöker ”bättra på” verkligheten. Tanken går osökt till Nils Ferlins dikt om kometen.
Wibjörn Karlén
Wibjörn Karlén är klimatforskare och professor emeritus i naturgeografi vid universitet i Uppsala. Han är också redaktör för tidskriften Geografiska Annaler, som ges ut av Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi.
KOMMENTERA ()