Förstasidan      Om captus tidning       arkiv      kontakt      extra      länkar      annonsera

Guantanamo - helvetet på jorden?

Nr 52, vecka 23 - 2006
av Patrik M Andersson

I det svenska mediedrevet finns det få saker som det råder större konsensus kring än kritiken mot USA:s fängelse på Guantanamo - fånglägret som Amnesty kallat vår tids Gulag.

Med mediehysterin i tankarna kan man fråga sig varför USA envisas med att tortera sina fångar. Det senaste i tortyrdebatten kring lägret är det faktum att 89 fångar idag svälter och riskerar att dö. Detta är dock självvalt. Kockarna i lägren varierar mellan ett par hundra recept och 3 fullvärdiga måltider serveras varje dag, till en kostnad av över 100 kronor per dag och fånge. Allt ifrån senap och dillbakad fisk till honungsmarinerade kycklingbröst. Allt tillrett enligt muslimska mattraditioner.

Men kritiken går inte ut på att fångarna svälter, utan på att vakterna tvingar de hungerstrejkande fångarna att äta. Det är en rimlig kritik; vill man dö skall man självklart få ta sitt eget liv.

Dock finns det mycket effektivare och smärtfriare sätt att ta sitt liv på. Man drar sig till minnes instruktionerna som al-Qaida givit sina trupper: ljug och försök skapa så mycket rubriker ni kan! Strategin är givetvis att försöka måla upp USA som den onde och al-Qaida som den gode i sammanhanget. Hungerstrejken försätter USA i en ganska prekär situation: om de låter fångarna svälta blir de anklagade för vanvård; om fångarna tvångsmatas blir reaktionen densamma.

Den svenska mediebilden av behandlingen av fångarna är något fragmenterad. Amnestys rapport där lägret jämfördes med Gulag (man behövde kanske något att jämföra med då ingen av författarna satt din fot i lägret) är en av få rapporter som fått pressklipp i svenska tidningar. Det har även förekommit anklagelser i svensk press om att koraner har skändats och den religiösa integriteten har kränkts.

Al-Qaida har uttryckligen sagt åt sina soldater att ljuga om de hamnar i fiendens fängelser.

En fånge har sagt att han blev slagen och behandlad värre än en hund. Han kunde dock inte styrka saken när det sedan utreddes. Något bildbevis fanns inte, trots att lägret är fyllt av kameror. En annan fånge hävdade att det förekommit misshandel i lägret. Han erkände senare att han ljugit. En tredje fånge förklarade ett bråk på att en vakt tappat koranen på golvet, när det i själva verket var en medfånge som hade tappat den och sedan klandrat vakten. Många av anklagelserna mot amerikanska fångvakter har antingen varit överdrivna eller rent felaktiga. Något som alltså är helt i linje med al-Qaidas soldatutbildning.

Andra anklagelser framstår som mer sanningsenliga. Många fångar har klagat på bristen på privatliv, dåligt med sängkläder, att de blivit ofrivilligt fotograferade, vakternas svordomar (inte riktade mot fångarna utan i det dagliga språket sinsemellan) och dålig mat. Jämförelsen med Gulag blir härigenom sorglig och gravt felaktig.

Andra fångar, som de 18 afghanerna som släpptes i mars 2003 har talat väl om förhållandena i lägret. En av de fd. fångarna, Sirajuddin, hävdade att standarden t.o.m. var bättre än hemma. Med tre mål mat om dagen, dusch och träningsmöjligheter fanns det överraskande lite att vara bitter över, förutom givetvis själva fångenskapen.

Är situationen verkligen så alarmerande som vissa vill göra gällande? Fångarna får varsin koran (översatt till sitt eget språk) med en plastpåse för skydd mot direkt kontakt med ”orena” (icke-muslimska) händer. I högtalarna signaleras det fem gånger om dagen för bönestund och vakterna är under denna tid beordrade att vara tysta. Handfaten är placerade nära golvet så att fångarna får lättare att tvätta sina fötter inför bönestunder. Fångarna har var sin bönematta och i varje cell finns en pil som markerar riktningen mot Mecka. De har tillgång till TV-spel och ett bibliotek med muslimsk litteratur.

Ja, detta är sant.

Amerikanska soldater torteras till döds i Irak, turister halshuggs och tusentals oskyldiga civila irakier har fallit offer för bombattentat utförda av terrorister vars syfte är att stoppa den demokratiska utvecklingen i Irak. Vems sida står man egentligen på om man väljer att lägga nästan all kraft på att kritisera lägret vars syfte är att spärra in de som står för den verkliga tortyren i sammanhanget?

Över tusen journalister har besökt Guantanamo Bay. Före detta militärofficeren Dana Dillons bedömning var att lägret med råge tillfredställde de krav som Genèvekonventionen fastställt. Alain Grignard, chef för den federala antiterrorenheten i Belgien har kallat Guantanamo ett mönsterfängelse och krasst konstaterat att fångarna där behandlas bättre än vanliga interner i belgiska fängelser.

Mediemyten om Guantanamo är en dyster historia. Ingen förutom Bush-hatare och vänsterextremister tjänar på informationsbristen.

En intressant fråga är vad motståndarna till anläggningen vill ha istället. De säger att man bör hålla rättegång för alla och skicka hem de oskyldiga. Det hävdas att fångarna sitter där på livstid och är helt godtyckligt arresterade. Vad som ofta inte framgår är att nära 300 personer redan har fått lämna anläggningen efter förhör och undersökningar. Idag finns ca 460 fångar kvar på Guantanamo, och av dessa skall ytterliggare 136 skickas hem till sina hemländer. Dock med villkoret att mottagarlandet är villiga att ta emot dem och att de behandlas humant när de anländer, vilket hittills inte kunnat garanteras.

Kriget mot terrorn är precis vad det låter som – ett krig. Ett krig mellan den västerländska civilisationen med demokrati, frihet och jämlikhet som grundpelare och islams extremister, som gör allt för att behålla greppet om de förtryckta arabiska folken. När kriget mot terrorn är över kommer med allra största sannolikhet de flesta av fångarna på Guantanamo släppas - precis som efter andra världskriget då mängder av tyskar hamnade i de allierades fångläger.

Poängen med att ta och spärra in krigsfångar är helt enkelt hålla dem borta ifrån slagfälten. Syftet är att minimera de egna förlusterna och avsluta kriget fortast möjligt. Kliniska rättegångar hör inte hemma i den kontexten. Man kan fråga sig om det hade varit lika politiskt korrekt att fördöma fånglägren där man höll tyska SS-soldater under andra världskriget?

Patrik M Andersson

KOMMENTERA ()