RFID – hot eller välsignelse?

Identitetsteknologi omfattar automatisk objektidentifikation, det vill säga att på ett snabbt och effektivt sätt avgöra vad ett föremål är, och att förse fysiska föremål med virtuella ”identiteter” av lagrad information som är tillgängliga och bearbetningsbara. I dag används framför allt streckkoder för att identifiera varor, men inom en snar framtid förutspås det att radiofrekvenstaggar (RFID) inte bara kommer att ersätta koderna utan att även expandera identifikationsteknologin till nästan alla samhällsområden. Andra metoder, som vattenmärkning av bilder och igenkänning av pappers ”fingeravtryck” tillåter också igenkänning och informationslagring.

Identitetsteknologi är en generell teknik, en teknik som i sig själv skapar utrymme för många nya applikationer Genom att föremål kan identifieras snabbt och bindas ihop med databaser möjliggörs både effektiviseringar, ökad säkerhet, spårbarhet och nya tillämpningar. Men detta ställer också nya krav på tillverkare, användare och konsumenter.

En radiotagg består av ett mikrochip och vanligen en tunn spole. När en radiosignal från en läsare passerar induceras en ström i spolen som driver chipet och tillåter det att reagera, vilket kan involvera att sända en svarssignal. De enklaste systemen reagerar bara genom att återlämna en identifierare, unik för varje individuellt chip, medan mer avancerade system kan reagera på olika förfrågningar eller lagra information.

Tekniken används redan i många applikationer, som märkning av husdjur, bildelar, löpare på kapplöpningar, automatiska biltullar och drive-in-betalning på bensinstationer. Företaget Hitachi har påbörjat ett projekt för den japanska staten där RFID skall användas för att ge spårbarhet av matvaror. I New Dehli i Indien är kringvandrande heliga kor på gatorna ett problem. De är skyddade och dehliborna får en belöning för att lämna in en herrelös ko till myndigheterna. För att inte samma ko skall kunna lämnas in fler gånger märks de numer med RFID-chip. Nattklubben Baja Beach Club i Barcelona märkte sina stamgäster med RFID-chip vilket gav den mycket publicitet.

Det finns ett starkt sug från många potentiella kunder att använda RFID, framför allt producenter som Proctor & Gamble och Gillette och affärskedjor som Home Depot, Wal-mart, Carrefour, Metro Group och Tesco som ser signifikanta vinster i lagrings- och distributionskostnader. Lastpallar, paket och enskilda varor kan spåras. Spårbarheten antas kunna minska svinn och snatteri, och ”smarta hyllor” detekterar när kunder plockar ned varor.

Att Wal-mart eftersträvar RFID gör det mycket troligt att den kommer att tas i vida spritt bruk. Firman hade en nyckelroll i införandet av streckkoder på varor genom sin storlek och starka inflytande på varuproducenter i USA, och deklarerade 2003 att till 2005 skulle dess 100 största leverantörer leverera RFID-märkta lastpallar och kartonger. Införandet har försenats något men är under genomförande. Beslutet av amerikanska försvarsdepartementet att använda RFID system för militär utrustning bidrar ytterligare till utvecklingen.

Ju mindre och billigare taggar blir, desto rimligare är det att märka precis allting. Föremål kan identifieras som konstellationer av taggar och spåras framåt och bakåt.

Många finner automatisk personidentifikation oacceptabelt, men samtidigt är det också en tänkbart nödvändig och nyttig funktion för t.ex. polis eller akutsjukvård. Det finns många likheter och kopplingar till debatten om olika former av digital övervakning, och det är tänkbart att konstruktiva lösningar kommer att bryta nuvarande kulturmönster.

I det långa loppet kan identetitetsteknologi leda till en värld där varje föremåls identitet, ägarskap, placering och egenskaper är elektroniskt tillgängliga. Då kan inte längre det fysiska tinget och dess digitala skugga separeras, på gott och ont. Vilka avvägningar som kommer att göras om vem som har tillgång till vilken information, och om vad som får användas i vilken kontext, kommer att vara direkt avgörande för hur denna värld fungerar.

Konsumenterna är skeptiska till denna teknik. Många uppfattar identitetsteknologi som ytterligare ett steg mot ett kontrollsamhälle och oroas av implikationerna för privatlivet och integriteten. Utomstående kan i princip identifiera vilka varor och pengar som en person har på sig eller har i sitt hem genom att kontakta taggarna, människor kan spåras eller identifieras genom de konstellationer av taggar de bär och dataaggregering blir betydligt enklare. Konsumentprotester har också bromsat t.ex. beklädnadsföretaget Benettons experiment med märkta kläder. Butikskedjan Marks & Spencer fick kritik efter att utfört ett försök med RFID-märkning av kläder utan att ha informerat kunderna, och där taggarna inte avlägsnades efter köp.

Nya tekniker är sårbara, regleras de för tidigt i sin utveckling så kan deras utveckling stoppas upp eller saktas ned.

Generella tekniker som elden, kniven, ångkraften eller datorn uppfyller inte bara ett behov eller en sorts uppgift. De får sin kraft genom att kunna expandera in till nya tillämpningar: datorerna utvecklades för att automatisera matematiska beräkningar, men visade sig också kapabla att kontrollera industriella processer, lagra data, hantera text, bilder och ljud, spel och distribuera information – och därigenom möjliggöra i sin tur helt nya industrier. Dessa tillämpningar kunde inte förutsägas ifrån de ursprungliga datorerna eller deras syften.

Identitetstekniken är en generell teknik och kan förväntas få minst lika många användningsområden som datorer. Risken är dock att man i nuläget, innan tekniken har kunnat finna de oväntade tillämpningarna, låser in den genom antagandet att den enbart är användbar för lagerhållning och produktionskedjor. Om regler och praxis hindrar utvecklingen av nya sorters tillämpningar genom att de antar enbart en enda sorts legitim användning kan mycket gå förlorat. Om datorerna hade låsts till att enbart vara matematikmaskiner hade Internet aldrig utvecklats.

Därför är det bra att stimulera experimenterande med RFID och annan identitetsteknik hos allmänheten. Billiga taggar och läsare har en del uppenbara konsumenttillämpningar, men de mest intressanta tillämpningarna är ännu helt okända. Konsumentprodukter lider ofta av att de är centralt planerade: vi vet ännu inte hur smarta kylskåp, tvättmaskiner eller bilar accepteras eller kan användas i folks vardagsliv. Om familjer kan experimentera med märkning på olika sätt, som att barn tillåts uppfinna tillämpningar på lek, och olika grupper kan hitta sätt att förbättra sin livsstil med taggar leder det både till normalisering, fler uppfinningar och en större marknad.

Att konsumenter och privatpersoner ska ha rätt att läsa av och stänga av taggar i sin omgivning - och definitivt på sina ägodelar - är också en viktig fråga. Återigen handlar det om att ge personen kontroll, vilket i sin tur ger förtroende. Här kommer mycket avvägningar att behöva göras för att balansera transparens och säkerhet. Säkerhet är inte motsatt transparens, utan båda faktorerna kan gynna varandra genom en god design.

Lagstiftning är troligen mindre verkningsfullt än dialog och transparens. De olika särintressena när det gäller säkerhet och pålitlighet sammanträffar påfallande ofta om man uppmuntrar dialog och ömsesidighet.

Generell teknik utmärks av att den gynnar visionärt entreprenörskap, men för att ta sig dit måste man släppa tanken på RFID-taggar som glorifierade etiketter eller EAN-koder.

Artikeln ovan är baserad på en rapport av samma författare, publicerad av tankesmedjan Eudoxa. ”Den hänsynsfulla taggen” kan laddas ner här.

KOMMENTERA ()