Senaste numret

Nummer: 118
Vecka: 48

förra numret

Nummer: 117
Vecka: 47

Betydelsen av konservatism, del ett

I.
Liksom varje politisk ideologi kan konservatismen ges en tunn eller en fyllig beskrivning. Att ge en tunn formulering innebär att föra fram en samling påståenden som måste gälla för att en politisk ideologi överhuvudtaget ska få räknas som konservativ.

Att addera kriterier för att fylla ut en tunn framställning kommer att innebära att ideologin allt starkare knyts till en given plats i tiden och rummet. Men idéer är inte allt. Politiska ideologier kan inte existera utan människor av kött och blod som uppbär visionerna och i viss mån uppvisar beteendena som realiserar tankestrukturerna. Och dessa människor framlever sina dagar i sociala och kulturella sammanhang.

Med andra ord illustreras konservatismen – precis som alla andra ideologier – av personer som uppvisar särskilda kännetecken. Jag syftar inte på samhällsstrukturer som lever upp till den politiska verklighet konservatismen förespråkar utan anspelar på något betydligt mera banalt. För att halvt seriöst illustrera poängen låt mig exemplifiera med konservatismen i Sverige under förra seklet. Då dracks det punsch. Männen refererade till varandra som ’bror’, uppskattade det tyska, misstrodde det katolska, skiljde sig inte från sina fruar, bortsåg från att homosexualitet existerade, levde i kärnfamiljer med traditionella könsroller och talade med ett idiom som vi känner från svenska trettiotalsfamiljer.

Om man vill beskriva en politisk ideologi i tiden och rummet är sådana kännetecken mycket viktiga komplement till de abstrakta idéerna – även om få politiska filosofer känner sig bekväma med att erkänna saken. Att sådana egenheter inte på något sätt hör till ideologiernas kärna säger sig själv. Men att de kan betecknas som ytliga innebär inte att de är oviktiga. Ur dem kan vi avläsa hur ideologin i fråga står i samklang med tidsandan och i vilken riktning dess ambitioner strävar: bakåt eller framåt i tiden.

Inledningsvis ska jag här helt kort ge en tunn beskrivning av konservatismen. Därefter kommer jag att säga något om konservatismens svåraste utmaning, nämligen att vidmakthålla en tolerant attityd. Nästa avsnitt fyller ut framställningen med en del attityder som jag menar bör tillhöra en konservativ hållning i Sverige i början av det tjugoförsta seklet. Slutligen vill jag göra några observationer av de sociala och kulturella sammanhang som går att förknippa med svensk samtidskonservatism.

Jag gör inte anspråk på att beskriva den konservativa rörelsen av i dag i Sverige. Anledningen till min anspråkslöshet är den enklast tänkbara: det existerar inte någon sådan rörelse i tillräckligt sammanhållen skepnad för att låta sig fångas i ett schema.

Däremot menar jag att det i högre grad än på mycket länge finns ett knippe levande idéer och lockande stämningar i luften som driver i riktning mot en konservativ ideologi. Givet en god katalysator skulle dessa i sådana fall kunna omsättas inte bara i en opinionsbildande rörelse, utan också kunna ge avtryck i politiken och till sist bidra till att placera ett konservativt parti i Sveriges riksdag. I sådana fall troligen genom att något av de existerande politiska partierna anpassar sig till det förändrade väljarunderlaget.

II.
Följande påståenden menar jag är nödvändiga för att en politisk ideologi ska kunna karakteriseras som konservativ.

1. Konservatismen tror inte att det finns någon samhällsteori. Politikern är inte en ingenjör som manipulerar samhället mot bakgrund av universell kunskap om hur det fungerar. Snarare bör han förstås som en hantverkare vars främsta tillgång är erfarenheten. Ur denna ståndpunkt följer en djup skepsis mot politikern som teknokrat. Teoretiska kunskaper hos en politiker är oviktiga jämfört med dennes personliga egenskaper.

2. Konservatismen menar att det finns en oberoende verklighet som begränsar våra möjligheter. Detta gäller både för tekniken och för etiken. Sålunda är social konstruktivism en verklighetssyn som inte gäller för alla våra mänskliga och sociala egenskaper – även om den är sann i somt. Likaså gäller det för en del av våra moraliska övertygelser att de inte kan vändas upp och ner. Ur detta följer också att andra värdesystem kan vara falska, inte bara annorlunda.

3. Konservatismen har ett recept för förändring. Den är inte förändringsobenägen, men inser att förändringar inte är goda i sig själva. Dessutom är alltför omfattande ingrepp i samhället oförutsägbara och därför potentiellt farliga. Ur detta följer att förändringar alltid bör genomdrivas med måtta och bygga på sådant som inte tillåts förändras.

4. Konservatismen menar att all praktisk politik måste utgå från de föreliggande historiska omständigheterna. Inom politiken finns inga på förhand givna svar. Dock innebär inte detta moralisk relativism, eftersom det utanför politiken finns en oföränderlig etik (se punkt 2).

5. Konservatismen bejakar kapitalismen av moraliska skäl. (Även om socialismen eller liberalismen skulle producera lika goda ekonomiska resultat vore kapitalismen att föredra.) Kapitalismen är inte i första hand ett ekonomiskt system, utan en ordning som påtvingar människor social kompetens. Marknaden kan bara fungera om personer anstränger sig för att se den andre. Vidare är kapitalismen ett säkert vaccin mot social och kulturell stagnation.

6. Konservatismen uppfattar samhället som i grunden uppbyggt av mellanliggande institutioner (familj, församling, förening, företag, osv.). Den förkastar socialismens och liberalismens fokus på staten och individen som samhällets grundläggande storheter. Båda dessa är till för samhällets mellanliggande institutioner. Att tala om individens rättigheter utan att nämna hennes skyldigheter är att missförstå samhället.

Konservatismen ersätter individbegreppet med personbegreppet, vilket bara kan förstås i en social kontext. Att tala om individer i politiska sammanhang är ett kategorifel.

7. Konservatismen tilldelar oss ett personligt ansvar för vår egen och andras välfärd.

Av dessa sju punkter bör ett, två och fyra betraktas med särskild respekt. De första två därför att de är metafysiska trosföreställningar som inte kan påverkas av tidens tillfälligheter. De uttalar sig om verkligheten på en grundläggande nivå och verkligheten har som bekant ett särskilt tjurigt drag i det att den i vissa avseenden inte bryr sig om vad vi människor säger, tycker eller gör.

Punkt fyra har särskild status på grund av att dess innebörd ibland kan leda till att punkterna tre och fem, sex och sju sätts ur spel. Exempelvis kan extrema historiska situationer innebära att konservatism omsatt i praktisk politik förespråkar omvälvande politiska förändringar, strypning av den fria marknaden, uppgradering av statens makt på mellanliggande institutioners bekostnad eller att staten tar över ansvaret för medborgarnas välfärd.

Att ta till sådana åtgärder innebär emellertid alltid att viktiga värderingar utmanas. Man kan inte tänka sig att en välmående konservatism skulle förespråka en sådan typ av ingrepp med mindre än att extrema skäl föreligger – exempelvis krig, pandemiska utbrott eller svåra miljökatastrofer. Statens grundlag och politiska klimat är avgörande för att politikens möjligheter inte missbrukas i dessa avseenden.

KOMMENTERA ()